Dolda kostnader

- en jämförelse mellan tillverkning i Kina och i Sverige

Den ovanstående bilden är en någoöverdriven kostnadsjämförelse mellan ”Kina” och ”Gnosjö”, egentligen mellan ”lågkostnadsländer” och ”Sverige” men eftersom de mesta av mina industriella erfarenheter är hämtade från Gnosjöregionen blir det lättast för mig att göra den jämförelsen. ( Det mindre isberget till höger beskriver bättre fenomenet med dolda kostnader - om man nu ska vara mer saklig)

En närmare beskrivning av kostnadsposterna kommer längre ned i artikeln. Först lite allmänna resonemang:

Tillverkning i Kina eller i Sverige?

Jag gillar frihandel och vill direkt säga att det finns många bra skäl till att lägga tillverkning i Kina, Indien eller andra framväxande industriländer med lägre lönekostnader än Sverige, här några fördelar:

Den ökade tillverkningen i Asien har lett till att åtminstone en miljard människor inte längre är fattiga. Att människor i Asien tjänar mer pengar leder också till att Sverige kan exportera mer varor dit. När priserna minskar får vi i Sverige råd med annat, det är därför antalet anställda i servicebranscher (restauranger t.ex.) ökar medan antalet renodlade industriarbetare ”folk som står vid maskiner hela dagen” minskar.

Dessutom: tillverkning som andel av priset blir allt mindre, även om man köper produkten extremt billigt i t.ex. Indien så ska produkten utformas, marknadsföras, säljas, lagras, supportas, servas, administreras i Sverige och det skapar också jobb.

Nej  - det jag vänder mig emot är en reflexmässig attityd att ”tillverkning i Sverige alltid är för dyrt”, för det stämmer inte! Svensk tillverkning är i många fall klart konkurrenskraftig jämfört med ”Kina”.

Här kommer mina påståenden i form av egna och andras citat:

”Det behövs hög teknologi för att få fram låga priser.”

Kanske förvånar det en och annan, men IKEA har fortfarande stor andel tillverkning i Sverige och i Tyskland, helt enkelt för att man där får fram produkter till låga kostnader tack vare hög teknologi. Höglöneländer kan alltså vara bra på att tillverka lågprisprodukter.  En sådan högteknologisk fabrik har jag besökt, där har man under en tioårsperiod sänkt sina priser med 48% men man är fortfarande lönsam! Helt och hållet med hjälp av hög produktivitet, kontinuerlig drift och duktiga inköpare. I den fabriken vidrörs produkterna aldrig av en mänsklig hand, driften sköts av kvalificerade operatörer som supportas av skickliga maskintekniker. ( Att administrationen är minimal är självklart…)

Det kan sägas att IKEA är ett specialfall – lämnar man en offert till IKEA vet man att produkten kommer att säljas över nästan hela jordklotet i butiker som har 716 miljoner besök per år. Då vågar man kalkylera med höga volymer… men även för små och medelstora volymer är Svenska tillverkare konkurrenskraftiga, det vill jag belysa med fler påståenden:

”På ett år har våra inköpskostnader från Kina ökat med 35%”

Kostnaderna i Kina stiger och det är inget att förvånas över. Eller som en importör uttryckte det: ”Priserna från Kina stiger men produkterna blir inte bättre”. Detta gör att tillverkning i Sverige blir mer konkurrenskraftig, men om priserna från Kina stiger procentuellt från en mycket låg nivå så kan de ändå fortfarande vara klart bättre. Det krävs andra aspekter för att man ska välja att flytta produktion från Kina till Sverige och då handlar det om ”dolda kostnader”:

”Vad kostar det att skicka en inköpsdelegation till Kina?”

En fiktiv dialog mellan en svensk tillverkare och en svensk inköpare:

-Jaså, ni tycker vi är för dyra?

-Ja, Kina blev faktiskt billigare, vi ska skicka ned tre killar dit nu för att sätta igång produktionen.

-Men om ni hade lagt tillverkningen i Sverige så hade ni sluppit kostnaden för att skicka tre killar till Kina!

-Jo, men det är en annan budget.

Hur man kalkylerar kostnaderna för att bevaka och kontrollera tillverkning på andra sidan jordklotet, det vet jag inte. Men att man på något sätt måste kalkylera det måste vara uppenbart! 

”Svenska underleverantörer räknar fel”

Om svenska underleverantörer räknar fel kan det bero på att de underskattar volymerna, att de har alltför höga fasta kostnader/för liten omsättning, eller att de helt enkelt inte är tillräckligt effektiva i sina fabriker på grund av omoderna maskiner, krångligt flöde eller allmänt eftersatt rationalisering; att de är svaga inköpare av råmaterialet eller av någon annan anledning som de själva egentligen kan påverka. Om de däremot räknar rätt så kan de ändå förlora beställningarna på grund av att kunden i sin tur räknar fel genom att inte ta hänsyn till dolda kostnader. Detta leder oss fram till frågan om  uppräkningsfaktorer:

”Orättvisa uppräkningsfaktorer för svensktillverkade produkter”

I många branscher talar man inte om marginaler eller pålägg utan om uppräkningsfaktorer. Om man köper in för 100 och säljer för 200 så har man marginal 50%, pålägg 100% och uppräkningsfaktor 2 – bara för att reda ut begreppen. En marknadsförande firma som lägger ut all tillverkning av egna produkter på underleverantörer, håller eget lager, marknadsför och har en säljkår på fältet kanske har en uppräkningsfaktor på, låt oss säga, 3. Detta innebär att en produkt från Kina med inköpspris 100 säljs till nästa led för 300, vilket är ett obönhörligt marknadspris. Antag sedan att en svensk tillverkare erbjuder prisnivån 150 vilket med uppräkningsfaktor 3 ger marknadspriset 450 vilket slutkunden inte accepterar. Men med en uppräkningsfaktor som tar hänsyn till de lägre ”dolda kostnaderna” från en svensk tillverkare blir effekten annorlunda: Med en uppräkningsfaktor på 2 skulle priset till nästa led ändå kunna bli det korrekta 300.

Önsketänkande? Spekulation? Javisst! Jag kastar fram dem enbart för att starta en diskussion. Det enda som verkligen bör undvikas är rigida uppräkningsfaktorer som bara fokuserar på inköpspris och bortser från dolda kostnader.  Och egentligen är det just detta jag vill komma fram till: Att svenska underleverantörer får en rimlig chans att bli korrekt bedömda … och sedan tar den. 

”Ovissa volymer lägger vi i Sverige”

Egentligen handlar det inte om ”Sverige eller Kina” utan om ”Sverige och Kina”, tillverkning ska ske där det är lönsamt. Men tillverkning i Kina handlar ändå om stora volymer och innan man får stora volymer för en produkt måste man först kunna tillverka små volymer. Och det är här den smarta övergången kan äga rum; om man har en ny produkt så börjar man med tillverkning i Sverige, i korta serier, och när (om) försäljningen lyfter så kan man senare flytta tillverkningen till Kina.

Återigen: om en produkt kräver mycket handpåläggning så måste tillverkningen läggas i låglöneländer. Men vad är det som säger att en produkt nödvändigtvis måste tillverkas med mycket handpåläggning? Kan den inte tillverkas automatiserat, robotiserat, rationellt och till korrekta kostnader även i Sverige? Ibland är den logiska övergången att man går från halvmanuell tillverkning av korta serier i en fabrik i Sverige till automatisk tillverkning i en annan fabrik i Sverige.

Ett konkret exempel på det är den smidiga övergången av gjutna produkter från sandgjutning i korta serier till kokillgjutning i medelstora serier till pressgjutning i stora serier. (För ”några tusenlappar” kan man börja tillverka skarpa produkter med sandgjutning och sedan för ”några tiotusenlappar” tillverka ett formverktyg för snabbare tillverkning med kokillgjutning. )

”Det handlar om skillnaden mellan pris och kostnad”

Den uppenbara orsaken till att många beställningar ändå hamnar i Kina är förstås att priset är lägre. Inte så mycket att säga om - i Kina får man lägre priser. Men är det verkligen priset som är viktigast? Min genialiske tidigare kollega, numera industrikonsulten, Björn Olsson i Gislaved, brukade alltid tala om skillnaden mellan pris och kostnad. Ett annat pedagogiskt grepp är att tala om storleken på isberget och här kommer ett försök till förklaring av kostnadsposterna i isberget ovan:

Administration

Svenska tillverkare ”drar” i allmänhet mindre energi/”maintenance” än vad kinesiska gör.

Kontroller

Det krävs en lokal kontrollant i Kina, antingen anställd eller inhyrd.

Rörelsekapital

Långa ledtider mellan betalning till leverantör i Kina och betalning från kund. Kapital bundet i ”fyra månader för Kina” och ”två månader för Sverige”. Visserligen är räntan låg, men likviditeten måste fram. 

Lagerhållning

Högre inköpsvolymer från Kina kräver mer lagerhållning, alltså mer lagerutrymme och högre lagervärde. Att handla från Kina är inte ”lean”.

Osålda varor

Högre risk för att man köper på sig kvantiteter av varor som sedan inte går att sälja, med risk för realisation och eller kassation.

Frakter

Högre från Kina men ofta av marginell betydelse, containerfrakter till sjöss blir mycket billiga i förhållande till varuvärdet. Den stora skillnaden är mer i form av att frakterna från Kina är billiga för stora volymer av osålda varor.

Försäkringar

Rimligen högre med högre risker i samband med långa frakter, men ändå marginella.

Efterfrågeryck och –kast

Oväntade ryck i form av stor orderingång är svårare att möta med leveranser från Kina, längre reaktionstider, lägre flexibilitet. Eventuellt räddade med flygfrakter som dock är dyra.

Oväntade kast kan gälla ”fel” produkter, de man inte tagit in i lager eller att order kommer in som är villkorade med krav på anpassningar eller varianter.

Felkostnader

Att konstatera, komma överens om och fördela kostnaderna för reklamationer är betydligt svårare och dyrare med Kina. Diffus men viktig post. Reklamationer inträffar alltid, konsten är att minimera skadorna och eliminera felkällor allteftersom.

Problemlösning

Kundönskemål, kundanpassningar – utmaningar som är lätta att lösa med tajt samarbete med svensk tillverkare

Tull

Från fall till fall, direkt kostnad i % av varuvärdet. Inom EU ingen tull överhuvudtaget, ej heller importkvoter.

Förtullningskostnader

Gäller kostnaden för hantering  av införselmoms, klumpsumma som vid stora varuvärden är ytterst marginell . Men som inom EU är noll. Dessutom ett moment med hög ”strulrisk”!

Dokumenthantering

Från fall till fall. Om allt är rätt, inga större kostnader. Vid minsta fel – stora strulkostnader. Kritisk länk i värdekedjan – måste skötas av välutbildad personal.

Betalningskostnader

Dyra betalningsmetoder till Kina. Förskott är risk, remburs är hanteringskostnad. Ingen stor post, men vid minsta fel uppstår snåriga konflikter som suger tid och energi.

Sinnesfrid

Oro är den mest diffusa ”kostnaden” – i vilket fall värt något att oron är lägre och sinnesfriden är bättre när man köper av en lokal tillverkare.

Prisosäkerhet

Priserna i Kina kan öka kraftigt eller långsamt, därför kan det vara klokt att gardera sig för framtida prishöjningar.

Sammanfattning: Se bild nedan!