Hur kulturellt kunnig måste man vara?

Den japanska delegationen gick målmedvetet genom korridoren på Hannovermässan. Ett halvt dussin korrekt klädda och målmedvetna japanska ingenjörer kunde man tänka sig. Först hoppades jag att de skulle till vår monter, men de gick istället in i montern mittemot, en tjusig tysk firma med mängder av välklädda ingenjörer.

När tyskarna fick syn på delegationen samlade de snabbt ihop sig till en slags improviserad välkomstkommitté. Och nu blev det intressant! För helt plötsligt stod två delegationer mitt emot varandra och ingen sade någonting, ingen gick fram för att hälsa. De var som två hundar som stelnat till och spanar på varandra…ända tills japanerna gick fram med utsträckta händer och hälsade på tyskarna – då bröts isen och alla blev glada och vänliga.

För mig var detta komiskt eftersom jag gissade att  både tyskar och japaner var osäkra på vilken affärskultur de skulle anpassa sig till. Tyskarna var osäkra på om de skulle buga på japanskt vis och japanerna var lite osäkra på om de skulle hälsa i hand på tyskt vis. Båda grupperna kanske till och med hade gått kurser i hur man beter sig i andra länder? Men hur skulle man göra på neutral mark, på den internationella mässan?

Min erfarenhet är att lokala affärskulturer inte är något större problem om man har ett nätverk av återförsäljare som behärskar sina respektive lokala affärskulturer.

Den enda kultur man måste behärska är vad jag vill kalla the International Business Code of Conduct, den internationella affärskulturen, där alla uppträder seriöst, artigt, vänligt, sakligt och talar "good enough english". Och där ingen förväntar sig att någon annan ska känna till den egna affärskulturen.