Ta hand om utländska gäster – tankar och tips
Här kommer mina rubriker, längre ned resonemang om varje punkt
För nya kunder och nya ÅF är det första besöket alltid en överraskning, alltid något nytt. De lär sig hur produkterna tillverkas, marknadsförs, säljs, och servas; varför de används och hur de används. De lär också känna företaget och alla nyckelpersoner. Allt är nytt och det är toppen!
Utmaningen är när samarbetet pågått länge och man känner varandra väl...här två anekdoter, först något jag avlyssnade på en restaurang:
Mannen som vågade säga det
Vid långbordet bredvid mig satt en grupp fransmän, jag hörde att de hade varit på en maskinfabrik. Deras reseledare knackade i glaset och höll ett tacktal till mannen som uppenbarligen var VD för fabriken. Talet var på franska men en tolk var till hands och översatte viskande till VD n som nickade nöjt. Då säger reseledaren följande:
"Och speciellt vill vi tacka för att vi fick se nya produkter"
Skål och applåd.
Sedan tystnad.
Och fortsatt tystnad.
Då säger en av fransmännen, uppenbarligen en lokal återförsäljare av maskinerna i fråga, som för sig själv men ändå så högt att även jag hörde det:
"Vilka nya produkter? jag såg inga nya produkter?"
Alla talade plötsligt i munnen på varandra. Det var som att en fördämning av missnöje brast, alla verkade överens om att de inte hade fått se några nya maskiner. Reseledaren försökte försvara företaget de hade besökt men satte sig uppgiven ned. Besöket hade varit meningslöst. En dags resa till fabriken, en eller två dagar i fabriken, en dags resa hem till Frankrike - nästan en hel vecka förspilld. Det sista var det ingen som sa men det gick att avläsa i deras minspel. Maten var antagligen utsökt men det spelade ingen roll, alla verkade missnöjda och jag själv var själaglad att jag själv inte var inblandad.
Det misslyckade artighetsbesöket
En företagare och jag åkte på Autobahn, i mitten på åttiotalet. Jag fick syn på en industri:
"Kolla, där är ju vår kund X. Vi har ju tid, vi kan ju göra ett artighetsbesök?"
Sagt och gjort, vi svängde in och fick tid i Besuchszimmer. Efter några artigheter så satte sig inköparen ned, konstaterade att leveranserna fungerade bra och frågade sedan:
"Gibt's etwas neues?"/ "Har ni något nytt?"
Vi såg generat på varandra. Det hade vi ju inte.
Inköparen log nöjt och höjde ena ögonbrynet:
"Dann können wir vielleicht über Preise diskutieren?" / "Då kanske vi kan diskutera priser?"
Jag kommer inte ihåg vad vi svarade, bara att vi lyckades komma därifrån snabbt.
Och att jag själv sedan dess aldrig har ordnat möte med en kund utan att det finns "något nytt".
2. Fabriken är ett skyltfönster
Här vill jag börja med ett slitet skämt, som jag lärde mig i möbelbranschen i början på åttiotalet:
"Om Norden ska exportera möbler så ska
Finländarna designa
Svenskarna tillverka
Danskarna sälja
Norrmännen skeppa"
Detta gäller inte längre, nu är alla bra på allt. Men då hade Sverige (och har fortfarande ) ett grundmurat gott rykte om att vara bra på att tillverka. Och det märker man på besökarna! Det är alltid lika roligt att se hur imponerade de blir över:
3. Sverige ÄR exotiskt
Sverige är inget vanligt turistmål, på sin höjd känner vissa besökare till Sverige som en (ointressant ) transitsträcka på bussresan till Norge. Annars ... har de flesta aldrig varit här. Och det är en gigantisk fördel! Vi har en chans att överraska, inte bara med fina produkter och ett fint företag utan även med ett fint land. Våra (förstagångs-) besökare reser sedan alltid hem med nya upplevelser för i Sverige blir de alltid angenämt överraskade.
Under några år hade vi varje vecka 27 ett gäng tyskar på besök, samma program varje gång: Hård träning under hela dag 1 och sedan träning varvat med produktdiskussioner till typ kl 15 dag 2. Därefter utflykt till vildmarken där de fick fiska öring, äta vid lägereld, lära sig skjuta med pilbåge och andra övningar. I total tystnad och avskildhet från omvärlden, inte ens ljud från flygplan. Därefter återfärd med spelande strålkastare mot de olika skogsbryn och skogsridåer där chansen var god att få syn på älg. ( Vi lyckades faktiskt tre gånger ). Dessa resor blev så beryktade att en av deras chefer muttrade något om "Lustreise nach Schweden", han försökte låta skämtsam men misslyckades - han lät direkt avundsjuk.
4. Den bästa (krog-) lokalen är gratis
Södra Skåne, där jag bor, är förträffligt i alla avseenden utom ett: Det är lite långt till vildmarken. Och vildmarken är den bästa krogen för utländska besökare! Var man än befinner sig i Sverige (norr om typ Höör vill säga ) så är vildmarken nära. Jag vet inget mer uppskattat sätt att servera mat än att göra det i form av utflyktskorgar som avnjuts i den svenska vildmarken.
Våra besökare från Holland hade bråttom, bara diskussioner på förmiddagen och sedan avresa efter lunch. Men lunchen fixade industrihotellets restaurang i form av en utflyktskorg och vi tog med oss holländarna på en kort bilfärd och kort skogspromenad till ett utkikspunkt där man faktiskt kan inbilla sig att man är i den totala vildmarken, inte en skorsten så långt ögat kan se, trots att hela Gnosjöregionens 800 industrier bara var en halvtimmas bilfärd därifrån. Den snabblunchen talade de om flera år efteråt...
5. Vad ska vi bjuda på?
Min utgångspunkt: Mest möjliga matglädje till minsta möjliga kostnad. Och här är mina tips:
Smörgåstårta med Skagenröra – den perfekta arbetslunchen: Utlänningarna blir förvånade - ”Va, tårta till lunch?” och börjar äta. Misstänksamt. Efter några sekunder utbrister alla i glädje över att något som ser så konstigt ut kan smaka så gott och vara så mättande. Den går snabbt att servera, man kan lätt servera i konferensrummet, duka av och man är snabbt tillbaka i arbetet. (Utflykter under lunchen till lokala restauranger blir lätt stressiga, risk för logistikproblem, köer, missöden som får tiden att rinna i väg. Varje tidstjuv måste elimineras…).
Husmanskost – vällagad. Inga besökare förväntar sig gourmet-mat, däremot vill de smaka annorlunda mat, något de kan berätta om när de kommer hem. Vällagad husmanskost går alltid hem (riktiga köttbullar är ett säkert kort, men varje landskap har ju sina specialiteter, se till att servera det).
Sju sorters kakor – är inte nödvändigt. Däremot att de kakor och bullar som serveras till fikat är av kvalité. (Industrikakor och -bullar är en skymf mot besökarna, det kostar ju så lite extra att köpa in från ett hembageri.)
Svensk exotism. Gourmet-mat är ganska lik över hela Europa … och onödigt dyr. Det viktigaste är att besökarna får något de aldrig ätit förut, att det är ”svenskt” och att det är en upplevelse. Och för det kan det räcka med en meny som för många krögare kanske låter banal men som för förstagångsbesökare gör succé:
Förrätt: Gravlax eller sill
Huvudrätt: Älgstek, älgfilé, älgfärs … ja vad som helst bara det är älg i huvudrätten så blir det succé, åtminstone för förstagångsbesökarna.
Efterrätt: Ostkaka med hjortronsylt
Alla dessa rätter, speciellt älg och ostkaka, går alltid hem! Varje krögare i industriorterna bör ha en dylik meny till hands för besöksgrupper från utlandet.
Fisk – knepigt. Den fisk som serveras på svenska lunchrestauranger brukar sällan duga som exotisk upplevelse. Däremot passar vällagad färsk fisk från kalla nordiska vatten mycket bra, det är något de (ofta kräsna) utländska besökarna uppskattar. Men vilka restauranger i nejden klarar av den precisionsmatlagning som krävs för att ha samma kvalité på ett stort antal tallrikar som serveras samtidigt?
En gång hade jag en kräsen fransman på besök i Stockholm, tog risken att bjuda honom på Wedholms Fisk och han blev faktiskt stum av beundran! Risken var inte att han skulle bli missnöjd utan att notan blev för hög i ekonomiavdelningens tycke, men jag försvarade mig eftertryckligt med att kunden blev så nöjd att detta betalar sig snabbt.
Inget ”mitt emellan”. Det utlänningarna uppskattar är det enkla och vällagade. De uppskattar också det exotiska, vare sig det är en skogspromenad med utflyktskorg eller en annorlunda middag (som i menyn ovan), eller varför inte en verkligt fin middag med precisionslagad fisk av högsta kvalité. Fin mat av standardkaraktär tycker jag kostar för mycket, det blir för lite upplevelse för pengarna.
Dryck – knepigt. Det unika i Sverige är varken öl eller vin, däremot vissa typer av brännvin…men brännvin är inget bra om man vill att besökarna ska vara fräscha dagen därpå. Ett exotiskt inslag är faktiskt mjölk, som många besökare finner direkt motbjudande –”mjölk är för kalvar”– men om de åtminstone smuttar på väl kyld mellanmjölk så finns chansen att de upptäcker hur bra det smakar till husmanskost. Och så kan de med låtsad fasa sedan berätta för familjen där hemma att ” i Sverige där drack jag minsann ett glas mjölk, kan ni tänka er.”
Om det ska serveras vin så får det inte snålas, billiga viner smakar likadant över hela Europa. Men så fort man klättrar några steg upp i prislistan så blir effekten annorlunda. Kvalitetsviner till kvalitetsmat är en oslagbar stämningshöjare! Dessutom är kvalitetsviner ofta så smakrika att man inte klarar av att dricka så mycket, kostnader är som bekant pris multiplicerat med antal.