Tillverkning i Kina eller i Sverige

Exportkonsult

Claes Rosenberg

cr@claesrosenberg.se

0708 371 370


Mellins gata 7

216 44 Limhamn

Dolda kostnader

- en jämförelse mellan tillverkning i Kina och i Sverige

Tillverkning i Kina eller i Sverige?


Jag gillar frihandel och vill direkt säga att det finns många bra skäl till att lägga tillverkning i Kina, Indien eller andra framväxande industriländer med lägre lönekostnader än Sverige:


Den ökade tillverkningen i Asien har lett till att åtminstone en miljard människor inte längre är fattiga. Att människor i Asien tjänar mer pengar leder också till att Sverige kan exportera mer varor dit. När priserna minskar får vi i Sverige råd med annat, det är därför antalet anställda i servicebranscher (restauranger t.ex.) ökar medan antalet renodlade industriarbetare ”folk som står vid maskiner hela dagen” minskar.


Dessutom: tillverkning som andel av priset blir allt mindre, även om man köper produkten extremt billigt i t.ex. Indien så ska produkten utformas, marknadsföras, säljas, lagras, supportas, servas, administreras i Sverige och det skapar också jobb.

Det jag vänder mig emot är en reflexmässig attityd att ”tillverkning i Sverige alltid är för dyrt”, för det stämmer inte! Svensk tillverkning är i många fall klart konkurrenskraftig jämfört med ”Kina”.


En underleverantör i Gnosjöregionen berättade följande:


"Alla anbud som görs utifrån CAD - ritningar hamnar alltid i Kina, deras priser är ju alltid lägst. Men då får man en produkt som är exakt enligt ritningen och vad säger att ritningen är bäst? I många fall kan vi direkt se att produkten kan tillverkas mycket billigare och dessutom bli bättre om man gör den mer produktionsvänlig"

Här kommer några påståenden i form av egna och andras citat: 

”Det behövs hög teknologi för att få fram låga priser.”


Kanske förvånar det en och annan, men IKEA har fortfarande stor andel tillverkning i Sverige och i Tyskland, helt enkelt för att man där får fram produkter till låga kostnader tack vare hög teknologi. Höglöneländer kan alltså vara bra på att tillverka lågprisprodukter.  En sådan högteknologisk fabrik har jag besökt, där har man under en tioårsperiod sänkt sina priser med 48% men man är fortfarande lönsam! Helt och hållet med hjälp av hög produktivitet, kontinuerlig drift och duktiga inköpare. I den fabriken vidrörs produkterna aldrig av en mänsklig hand, driften sköts av kvalificerade operatörer som supportas av skickliga maskintekniker. 


Det kan sägas att IKEA är ett specialfall – lämnar man en offert till IKEA vet man att produkten kommer att säljas över nästan hela jordklotet i butiker som har 716 miljoner besök per år. Då vågar man kalkylera med höga volymer… men även för små och medelstora volymer är svenska tillverkare konkurrenskraftiga, det vill jag belysa med fler påståenden:


”På ett år har våra inköpskostnader från Kina ökat med 35%”


Kostnaderna i Kina stiger och det är inget att förvånas över. Eller som en importör uttryckte det: ”Priserna från Kina stiger men produkterna blir inte bättre”. Detta gör att tillverkning i Sverige blir mer konkurrenskraftig, men om priserna från Kina stiger procentuellt från en mycket låg nivå så kan de ändå fortfarande vara klart bättre. Det krävs andra aspekter för att man ska välja att flytta produktion från Kina till Sverige och då handlar det om ”dolda kostnader”:


”Vad kostar det att skicka en inköpsdelegation till Kina?”


En dialog mellan en svensk tillverkare och en svensk inköpare, inspirerad av verkligheten:

-Jaså, ni tycker vi är för dyra?

-Ja, Kina blev faktiskt billigare, vi ska skicka tre killar dit nu.

-Hur mycket kostar det då? 

-Jo, men det är en annan budget.

”Svenska underleverantörer räknar fel”


Om svenska underleverantörer räknar fel kan det bero på att de underskattar volymerna, att de har alltför höga fasta kostnader/för liten omsättning, eller att de helt enkelt inte är tillräckligt effektiva i sina fabriker på grund av omoderna maskiner, krångligt flöde eller allmänt eftersatt rationalisering; att de är svaga inköpare av råmaterialet eller av någon annan anledning som de själva egentligen kan påverka. Om de däremot räknar rätt så kan de ändå förlora beställningarna på grund av att kunden i sin tur räknar fel genom att inte ta hänsyn till dolda kostnader. Detta leder oss fram till frågan om  uppräkningsfaktorer:


”Orättvisa uppräkningsfaktorer för svensktillverkade produkter”


I många branscher talar man inte om marginaler eller pålägg utan om uppräkningsfaktorer. Om man köper in för 100 och säljer för 200 så har man marginal 50%, pålägg 100% och uppräkningsfaktor 2 – bara för att reda ut begreppen. En marknadsförande firma som lägger ut all tillverkning av egna produkter på underleverantörer, håller eget lager, marknadsför och har en säljkår på fältet kanske har en uppräkningsfaktor på, låt oss säga, 3. Detta innebär att en produkt från Kina med inköpspris 100 säljs till nästa led för 300, vilket kan vara marknadspriset. Antag sedan att en svensk tillverkare erbjuder prisnivån 150 vilket med uppräkningsfaktor 3 ger marknadspriset 450 vilket slutkunden inte accepterar. Men med en uppräkningsfaktor som tar hänsyn till de lägre ”dolda kostnaderna” från en svensk tillverkare blir effekten annorlunda: Med en uppräkningsfaktor på 2 skulle priset till nästa led ändå kunna bli det korrekta 300.


Önsketänkande? Spekulation? Javisst! Jag kastar fram dem enbart för att starta en diskussion. Det enda som verkligen bör undvikas är rigida uppräkningsfaktorer som bara fokuserar på inköpspris och bortser från dolda kostnader.  Och egentligen är det just detta jag vill komma fram till: Att svenska underleverantörer får en rimlig chans att bli korrekt bedömda … och sedan tar den. 


”Ovissa volymer lägger vi i Sverige”


Egentligen handlar det inte om ”Sverige eller Kina” utan om ”Sverige och Kina”, tillverkning ska ske där det är lönsamt. Men tillverkning i Kina handlar ändå om stora volymer och innan man får stora volymer för en produkt måste man först kunna tillverka små volymer. Och det är här den smarta övergången kan äga rum; om man har en ny produkt så börjar man med tillverkning i Sverige, i korta serier, och när (om) försäljningen lyfter så kan man senare flytta tillverkningen till Kina.

Återigen: om en produkt kräver mycket handpåläggning så måste tillverkningen läggas i låglöneländer. Men vad är det som säger att en produkt nödvändigtvis måste tillverkas med mycket handpåläggning? Kan den inte tillverkas automatiserat, robotiserat, rationellt och till korrekta kostnader även i Sverige? Ibland är den logiska övergången att man går från halvmanuell tillverkning av korta serier i en fabrik i Sverige till automatisk tillverkning i en annan fabrik i Sverige.


Ett konkret exempel på det är den smidiga övergången av gjutna produkter från sandgjutning i korta serier till kokillgjutning i medelstora serier till pressgjutning i stora serier. (För ”några tusenlappar” kan man börja tillverka skarpa produkter med sandgjutning och sedan för ”några tiotusenlappar” tillverka ett formverktyg för snabbare tillverkning med kokillgjutning. )


”Det handlar om skillnaden mellan pris och kostnad”


Den uppenbara orsaken till att många beställningar ändå hamnar i Kina är förstås att priset är lägre. Inte så mycket att säga om - i Kina får man lägre priser. Men är det verkligen priset som är viktigast? Min skarpsinnige tidigare kollega, Björn Olsson i Gislaved, brukade alltid tala om skillnaden mellan pris och kostnad. Hans fråga till kunder som anmärker på pris var alltid : "Köper ni på pris eller på kostnad?" Det brukade få kunden att tänka till...

Ett annat pedagogiskt grepp är att tala om storleken på isberget och här kommer ett försök till förklaring av kostnadsposterna i isberget ovan:


Administration


Svenska tillverkare drar i allmänhet mindre energi än vad kinesiska gör. Lägre strulfaktor.


Kontroller


Det krävs ofta en lokal kontrollant i Kina, anställd eller inhyrd.


Rörelsekapital


Långa ledtider mellan betalning till leverantör i Kina och betalning från kund. Kapital kanske bundet i ”fyra månader för Kina” och ”två månader för Sverige”. Även om räntan är för tillfället låg är det ändå likviditet som binds upp.  


Lagerhållning


Högre inköpsvolymer från Kina kräver mer lagerhållning, alltså mer lagerutrymme och högre lagervärde. Att handla från Kina är inte ”lean”.


Osålda varor


Högre risk för att man köper på sig kvantiteter av varor som sedan inte går att sälja, med risk för realisation och eller kassation.


Frakter


Containerfrakter till sjöss är billiga i förhållande till varuvärdet. Den stora skillnaden är kapitalbindning och att man köper på sig för mycket lager alt för mycket lager av fel varor.


Försäkringar


Rimligen högre med högre risker i samband med långa frakter, men ändå marginella.


Efterfrågeryck och –kast


Oväntade ryck i form av stor orderingång är svårare att möta med leveranser från Kina, längre reaktionstider, lägre flexibilitet. Eventuellt räddade med flygfrakter som dock är dyra.


Oväntade kast kan gälla ”fel” produkter, de man inte tagit in i lager eller att order kommer in som är villkorade med krav på anpassningar eller varianter.


Felkostnader


Att konstatera, komma överens om och fördela kostnaderna för reklamationer är betydligt svårare och dyrare med Kina. Diffus men viktig post. Reklamationer inträffar alltid, konsten är att minimera skadorna och eliminera felkällor allteftersom.


Produktionsvänliga produkter


Kundönskemål, kundanpassningar – utmaningar som är lätta att lösa med tajt samarbete med svensk tillverkare. Lite teori: UX - User Experience - är ett känt begrepp, det är orsaken till att en ny produkt tas fram. PX , alltså Producer Experience, är inte lika känt som begrepp. Men när UX och PX samarbetar då blir det fantastiska resultat!  

Det är mer än 40 års arbete med att sammanföra tillverkare i Sverige med kunder och återförsäljare från utlandet som får mig att bli lite högtidlig: UX + PX = smarta produkter till rätt kostnader ! 


Tull


Från fall till fall, direkt kostnad i % av varuvärdet. Inom EU ingen tull överhuvudtaget, ej heller importkvoter. I tider av hotande handelskrig , definitivt och djupt beklagligt, en faktor att ta hänsyn till. (OBS , till Norge är det tullar på livsmedel. )


Förtullningskostnader


Gäller kostnaden för hantering av införselmoms, klumpsumma som vid stora varuvärden är ytterst marginell . Och som inom EU är noll. Dessutom ett moment med risk för förseningar, vid gränser elller vid speditörens transitlager. ( Mellan Sverige och Norge + Storbritannien måste alla leveranser momshanteras /förtullas. Man måste var observant på hur detta slår på fakturor med lågt varuvärde.


Dokumenthantering


Från fall till fall. Om allt är rätt, inga större kostnader. Vid minsta fel – stora strulkostnader. Kritisk länk i värdekedjan – måste skötas av välutbildad personal.


Betalningskostnader


Dyra betalningsmetoder till Kina. Förskott är risk, remburs är hanteringskostnad. Ingen stor post, men vid minsta fel uppstår snåriga konflikter som suger tid och energi.


Sinnesfrid


Oro är den mest diffusa kostnaden – i vilket fall värt något att oron är lägre och sinnesfriden är bättre när man köper av en lokal tillverkare.


Prisosäkerhet


Priserna i Kina kan öka kraftigt eller långsamt, därför kan det vara klokt att gardera sig för framtida prishöjningar.



Enkel illustration över uppräkningsfaktorer med eller utan dolda kostnader: